Kirjoituksen päiväys

08.08.2018← Katso kaikki blogit

Könsfördelning - positiv utveckling har lett till obalans Nora Liimatainen

”Jag var faktiskt den svenskspråkiga kursens enda flicka år 1954 och året därpå togs ingen flicka in.” Så beskrivs könsfördelningen av en codexare som studerat på 1950-talet. I dagens läge utgörs cirka 68 procent av Juristklubben Codex r.f:s medlemmar av kvinnor. Statistiken över könsfördelningen inom diverse juridiska ämnesföreningar och den juridiska branschen i allmänhet varierar säkerligen, men trenden är påfallande. Från att ha varit en mansdominerad studieinriktning och bransch är det flera kvinnor än män som i dagens läge avlägger juridisk examen.

Intresset för studier i juridik ter sig dock relativt jämnt fördelat bland kvinnor och män enligt statistiken över anmälda till urvalsprov och preparandkurser de senaste åren. Vad beror den ojämna fördelningen bland juridikstuderande på i så fall? Förbereder kvinnor sig flitigare inför urvalsproven? Ligger orsaken i ett tidigare stadie av utbildningen och uppväxten? Eller är kanske hela antagningsförfarandets struktur bristfälligt med tanke på lika möjligheter för både kvinnor och män att beviljas studieplats? Det är svårt att sätta fingret på vad som föranleder fördelningen. Ett försök att ändra på statistiken är antagningen till juridiska fakulteter på basis av studentbetyg, som tillämpas från och med år 2019. Ett av målen med reformen, som mött en hel del kritik i den samhälleliga diskussionen, är att jämna ut könsfördelningen bland dem som beviljas studieplats.

Att allt flera kvinnor avlägger juridisk examen är ingalunda en utveckling i negativ riktning. Jag gläder mig åt tanken att exempelvis ledarskapspositioner och betydande karriärer inom företagssektorn i allmänhet i framtiden i större utsträckning innehas av kvinnor. Precis som politices magister Tom Palmberg konstaterar i sin insändare i HBL (Kvinnorna tar över juridiken 21.6.2018) kan den tidigare oron över att duktiga kvinnor inte kan förvänta sig betydande karriärer inom företagssektorn definitivt läggas åt sidan. En annan positiv aspekt är att en utökad kvinnlig juristkår antagligen varit en bidragande faktor till att viktiga samhälleliga fenomen och missförhållanden tagits upp till diskussion. Som ett gott exempel på detta är kampanjen #Milläoikeudella.

Även om utvecklingstrenden beträffande könsfördelningen vid juridiska fakulteten är positiv med tanke på situationen på 1950-talet, är fördelningen 30 procent män, 70 procent kvinnor inte idealt i långa loppet. Enligt min mening gäller det dock här att fundera om könsfördelningen faktiskt har ett egenvärde och om det ska ligga till grund för reformer beträffande antagningsförfarandet. Att kvinnor och män ska ha lika möjligheter för att avlägga en juridisk examen handlar i grund och botten om var och ens kompetens. Det är här som reformen med antagning på basis av studentbetyg, med sin poängsättningsmodell, går fel, eftersom ansökandes kompetens för att avlägga studier i juridik inte mäts över huvud taget. Att män i allmänhet klarar sig sämre i urvalsproven är eventuellt ett problem som kan avhjälpas i ett tidigare skede av uppväxten och utbildningen och inte genom att skapa genvägar efter gymnasietiden. Idealt vore en jämn könsfördelning mellan lika kompetenta individer. Begreppen mansdominerad eller kvinnodominerad tyder, trots all sin dynamik, på obalans.

 

Skribenten är medlem i Juristförbundets studerandeutskott och fjärde årets codexare.